Frågan dyker upp i styrelserum, vid husköp och när något har gått fel: vem bär egentligen ansvaret för att elen i en byggnad är säker? Elinstallatören som drog kablarna? Fastighetsförvaltaren? Den som äger huset?
Svaret i svensk rätt är kortare och tydligare än de flesta tror. Ansvaret ligger hos innehavaren av elanläggningen. Elsäkerhetsverket sammanfattar det i en mening som är värd att lägga på minnet: “Din anläggning – ditt ansvar.”
Vad lagen säger
Regeln finns i 6 § elsäkerhetslagen (2016:732). Innehavaren av en starkströmsanläggning ska se till att anläggningen underhålls och kontrolleras fortlöpande, i sådan omfattning att den ger betryggande säkerhet mot person- och sakskada.
Två saker i den formuleringen förtjänar uppmärksamhet.
Det första är ordet fortlöpande. Lagen kräver inte en enstaka kontroll vid ett tillfälle, utan att kontrollen är återkommande och pågående över tid. Det är skillnaden mellan att göra en besiktning och att ha ett arbetssätt. Vi går igenom vad det innebär i praktiken i artikeln om fortlöpande kontroll.
Det andra är betryggande säkerhet. Lagen anger ingen exakt teknisk nivå och inget bestämt intervall. Bedömningen är riskbaserad: en anläggning i en fuktig industrilokal med tung last kräver mer än en nyare installation i ett kontor.
Vad menas med innehavare?
Begreppet innehavare är inte identiskt med ägare, även om det ofta är samma person eller organisation. Innehavare är den som har den faktiska rådigheten över anläggningen – den som förfogar över den, kan besluta om åtgärder och använder den i sin verksamhet eller sitt boende.
För en villa är det normalt fastighetsägaren. För ett flerbostadshus är det bostadsrättsföreningen eller fastighetsägaren, i vart fall för de gemensamma delarna. För en verksamhet som hyr en lokal kan innehavarskapet för anläggningsdelar innanför en viss gräns ha flyttats över till hyresgästen genom avtalet.
Ansvaret följer anläggningen, inte den som byggde den
Det här är den punkt som oftast överraskar. Ansvaret gäller oavsett vem som utförde installationen och när den utfördes. Att en tidigare ägare lät en elinstallatör bygga anläggningen på sjuttiotalet flyttar inte ansvaret bakåt i tiden till den installatören.
När du tar över en fastighet tar du också över ansvaret för elanläggningens skick – inklusive de brister som funnits i decennier utan att någon upptäckt dem. Det är ett av de starkaste argumenten för att låta göra en elbesiktning vid husköp, eftersom elanläggningen sällan ingår i en vanlig överlåtelsebesiktning.
Det betyder inte att den som utfört ett elinstallationsarbete är fri från ansvar. Enligt 4 § elsäkerhetslagen får elinstallationsarbete – att utföra, ändra eller reparera en anläggning, eller att fast ansluta och koppla loss utrustning – bara utföras av en auktoriserad elinstallatör eller av någon som omfattas av ett elinstallationsföretags egenkontrollprogram. Företaget ska vara registrerat hos Elsäkerhetsverket, och registreringen går att kontrollera i tjänsten “Kolla elföretaget”. Men det ansvaret rör själva arbetet. Ansvaret för att anläggningen som helhet fortsätter att vara säker år efter år ligger kvar hos innehavaren.
Ansvaret kan inte delegeras bort
En vanlig missuppfattning är att ansvaret försvinner när man anlitar någon annan. Så fungerar det inte.
Du kan mycket väl uppdra åt någon annan att utföra kontrollen – en besiktningsingenjör, ett elinstallationsföretag, en teknisk förvaltare. Det är till och med ofta klokt, eftersom bedömningen kräver kompetens som få innehavare har internt. Men själva ansvaret för att kontrollen blir gjord, att den har rätt omfattning och att brister åtgärdas ligger kvar hos innehavaren.
Praktiskt innebär det att en styrelse eller en fastighetsägare aldrig kan avfärda frågan med att “förvaltaren sköter det”. Man behöver kunna visa vad som har beställts, vad som har kontrollerats och vad som gjorts åt det som hittats.
Villan: ansvar utan dokumentationskrav
En villaägare är innehavare och omfattas därmed av kontrollansvaret i 6 §. Det går inte att komma runt.
Däremot finns en viktig lättnad i Elsäkerhetsverkets föreskrifter. Sedan den 1 december 2022 gäller ELSÄK-FS 2022:1, 2022:2 och 2022:3, som ersatte de äldre ELSÄK-FS 2008:1–3. Det är 2022:3 som reglerar innehavarens kontroll av starkströmsanläggningar och elektriska utrustningar.
I 6 § i den föreskriften anges att kravet på dokumenterade rutiner inte gäller anläggningar som till sin art normalt är avsedda att användas för privat bruk – en villa med komplementbyggnader är typexemplet. Vid blandad användning är det den dominerande användningen som avgör. Omfattande uthyrning av en privatbostad kan alltså göra att dokumentationskravet slår till.
Skillnaden är alltså inte att villaägaren slipper kontrollera. Det som faller bort är kravet på att skriva ned rutinerna. Brandskyddsföreningen publicerar en fri checklista för lekmän för fortlöpande kontroll av elanläggning, som är en rimlig utgångspunkt för en villaägare som vill göra sin del. För en mer ingående genomgång finns elbesiktning för villa.
Bostadsrättsföreningen: två innehavare i samma hus
I en bostadsrättsförening delas ansvaret, och det är här de flesta gränsdragningsfrågor uppstår.
| Del av anläggningen | Ansvarar normalt |
|---|---|
| Serviser, huvudledningar, undercentraler | Föreningen |
| Trapphus, källare, tvättstuga, garage | Föreningen |
| El inne i lägenheten | Medlemmen, enligt stadgarna |
| Ändringar en medlem låtit göra | Medlemmen |
Ordet “normalt” är viktigt. Den exakta gränsdragningen mellan förening och medlem regleras i föreningens stadgar och varierar mellan föreningar. Två föreningar i samma kvarter kan ha olika svar på var föreningens ansvar slutar. Styrelsen bör därför läsa sina egna stadgar innan man uttalar sig om vad som gäller – och det är också stadgarna som avgör hur långt en beställd besiktning bör sträcka sig. Vi går igenom det närmare i artikeln om elbesiktning för bostadsrättsföreningar och på sidan för bostadsrättsföreningar.
Ett flerbostadshus är inte en anläggning avsedd för privat bruk i föreskriftens mening. Undantaget från dokumenterade rutiner tar därför inte sikte på föreningens gemensamma anläggning.
Hyresvärd och hyresgäst
I hyresförhållanden är utgångspunkten att fastighetsägaren är innehavare av byggnadens elanläggning. Men gränsen kan flyttas genom hyresavtalet, särskilt i lokalhyra där hyresgästen svarar för egna installationer, maskiner och ibland hela anläggningsdelar innanför en mätpunkt.
Det som avgör i det enskilda fallet är alltså vad parterna har avtalat. Ett avtal som är tyst i frågan lämnar ansvaret där det ligger som huvudregel: hos fastighetsägaren. För verksamheter som hyr lokal är det värt att läsa igenom avtalet innan man antar att någon annan sköter kontrollen – se även fastighetsägare och företag.
Vad tillsynen tittar på
Elsäkerhetsverket utövar tillsyn. Vid tillsyn av bostadsbolag under 2024 och 2025 har verket påtalat brister i dokumentationen – alltså inte i första hand att anläggningarna varit undermåliga, utan att innehavaren inte kunnat visa vilken kontroll som faktiskt utförts.
Det säger något om vad som förväntas. Att ha koll räcker inte om ingen kan se det. För en organisation är förmågan att redovisa rutinerna en del av att uppfylla kravet.
Så tar du hand om ansvaret i praktiken
Börja med att slå fast vem som är innehavare av vad. För en förening betyder det stadgarna; för en hyresvärd hyresavtalen; för en villaägare är svaret redan givet.
Skaffa därefter en bild av anläggningens verkliga skick. En besiktning ger ett protokoll som blir utgångspunkt både för åtgärder och för att bestämma hur ofta kontrollen behöver göras framöver. Låt en elinstallatör åtgärda det som behöver åtgärdas – besiktningen levererar underlaget, inte reparationen.
Sätt sedan upp ett arbetssätt som håller över tid, anpassat efter anläggningens utförande, ålder, omgivande miljö och användning. Det är den fortlöpande kontrollen, och den är kärnan i vad 6 § faktiskt kräver.
Vill du diskutera hur ansvaret ser ut för just din anläggning går det bra att höra av sig.