Fortlöpande kontroll är ett av de begrepp som låter tekniskt men i själva verket beskriver något ganska vardagligt: att någon regelbundet ser efter hur elanläggningen mår, och att det finns ordning på hur det går till.
Den vanligaste missuppfattningen är att fortlöpande kontroll skulle vara en produkt man beställer en gång. Det är det inte. Det är ett arbetssätt som ska pågå så länge anläggningen finns.
Var kravet kommer ifrån
Grunden är 6 § elsäkerhetslagen (2016:732). Innehavaren av en starkströmsanläggning ska se till att anläggningen underhålls och kontrolleras fortlöpande, i sådan omfattning att den ger betryggande säkerhet mot person- och sakskada.
Hur det ska gå till preciseras i Elsäkerhetsverkets föreskrifter. Sedan den 1 december 2022 gäller ELSÄK-FS 2022:1, 2022:2 och 2022:3, som ersatte ELSÄK-FS 2008:1–3. Det är ELSÄK-FS 2022:3 som handlar om innehavarens kontroll av starkströmsanläggningar och elektriska utrustningar.
Ansvaret ligger hos innehavaren och kan inte delegeras bort. Man kan uppdra åt någon annan att utföra kontrollen, men ansvaret för att den blir gjord ligger kvar. Den frågan behandlas närmare i artikeln om vem som ansvarar för elanläggningen.
Inget fast intervall – kontrollen är riskbaserad
Många hör av sig och vill veta hur ofta lagen kräver kontroll. Det korta svaret är att föreskrifterna inte anger något fast intervall.
I stället ska kontrollens omfattning och intervall anpassas efter anläggningens
- utförande
- ålder
- omgivande miljö
- användning
Det är en riskbaserad modell, och den är rimlig när man tänker efter. En elcentral i ett torrt kontor som byggdes för fem år sedan och belastas lätt är inte samma sak som ett ställverk i en verkstad med damm, vibrationer och skiftgång. Att lägga samma intervall på båda skulle innebära att man antingen kontrollerar det ena för sällan eller det andra i onödan.
Riskbedömningen är alltså inte en formalitet att hasta förbi. Den är det som motiverar de intervall man landar i, och det är den man behöver kunna redogöra för om någon frågar varför just den takten valts.
Vad kontrollen består av i praktiken
Fortlöpande kontroll brukar bäst förstås som två nivåer som kompletterar varandra.
Den ena är det löpande, enklare seendet: den som rör sig i byggnaden lägger märke till trasiga uttag, lösa strömbrytare, skadade kablar, missfärgningar kring en central, konstiga lukter eller värme som inte hör hemma. Det kräver ingen elkompetens, bara att någon har fått i uppgift att titta och att det finns ett sätt att rapportera. Brandskyddsföreningen publicerar en fri Checklista för lekmän – fortlöpande kontroll av elanläggning som fungerar väl som stomme.
Den andra nivån är den fackmässiga genomgången. Här bedöms sådant som kräver kunskap och utrustning: centraler och kopplingsutrymmen, jordfelsbrytarnas funktion, skyddsjordning, märkning, dokumentationens överensstämmelse med verkligheten och i vissa fall termografering av belastade delar. Bedömningen görs mot etablerad norm, för lågspänningsanläggningar i praktiken SS 436 40 00 från SEK Svensk Elstandard.
Det är samspelet mellan nivåerna som gör systemet användbart. Den enkla kontrollen fångar upp det som ändrar sig snabbt mellan besöken; den fackmässiga fångar det som inte syns för ett otränat öga.
Kravet på dokumenterade rutiner
För organisationer är dokumentationen ofta den del som brister. Enligt 6 § i ELSÄK-FS 2022:3 ska innehavaren ha dokumenterade rutiner för kontrollen – med ett viktigt undantag.
Kravet gäller inte anläggningar som till sin art normalt är avsedda att användas för privat bruk, till exempel en villa med komplementbyggnader. Vid blandad användning avgör den dominerande användningen. Omfattande uthyrning av en privatbostad kan innebära att dokumentationskravet ändå aktualiseras.
Observera vad undantaget faktiskt omfattar. Kontrollansvaret i sig gäller alla innehavare, även villaägare. Det är bara kravet på dokumenterade rutiner som är undantaget. Ett flerbostadshus är inte en anläggning avsedd för privat bruk, och för en bostadsrättsförenings gemensamma anläggning träffar undantaget alltså inte.
Att dokumentationen tas på allvar syns i tillsynen. Elsäkerhetsverket har vid tillsyn av bostadsbolag under 2024 och 2025 påtalat brister i just dokumentationen. Att kontroll faktiskt utförts hjälper föga om ingen kan visa vad som gjorts, när och av vem.
Vad rutinerna bör innehålla
En användbar rutin svarar på fyra frågor, plus en femte som ofta glöms bort.
| Fråga | Vad det betyder |
|---|---|
| Vad? | Vilka anläggningsdelar och utrustningar som omfattas |
| Hur? | Vilka moment som ingår och hur de utförs |
| Hur ofta? | Intervall per anläggningsdel, motiverat av riskbedömningen |
| Vem? | Vem som utför respektive moment och vilken kompetens som krävs |
| Avvikelser? | Hur brister rapporteras, prioriteras, åtgärdas och följs upp |
Den sista raden är den som skiljer en rutin som fungerar från en pärm som står och samlar damm. En kontroll utan avvikelsehantering producerar bara observationer. Det ska framgå vem som tar emot en rapporterad brist, hur den bedöms och hur det dokumenteras att den blivit åtgärdad.
Rutinerna behöver inte vara omfångsrika. För en mindre förening kan de rymmas på ett par sidor. Poängen är att de är beslutade, kända och följda – inte att de är långa.
Vem får utföra kontrollen?
Här behöver man skilja på att kontrollera och att åtgärda.
Enklare okulär kontroll enligt en checklista kan utföras av personal utan elutbildning. Att titta, lyssna, känna och rapportera är inte elinstallationsarbete.
Så snart något ska utföras, ändras, repareras eller fast anslutas eller kopplas loss rör vi oss däremot in i vad elsäkerhetslagen i 4 § definierar som elinstallationsarbete. Sådant arbete får bara utföras av en auktoriserad elinstallatör eller av någon som omfattas av ett elinstallationsföretags egenkontrollprogram. Företaget ska vara registrerat hos Elsäkerhetsverket, vilket går att kontrollera i tjänsten “Kolla elföretaget”.
Den fackmässiga delen av kontrollen köps oftast som tjänst, antingen av ett elinstallationsföretag eller av en besiktningsingenjör. Vi arbetar med det som fortlöpande kontroll, där uppdraget kan omfatta både att genomföra kontrollen och att upprätta rutinerna.
Förhållandet till revisionsbesiktning
En återkommande fråga är om en revisionsbesiktning enligt Elektriska Nämndens anvisningar räcker som fortlöpande kontroll.
Revisionsbesiktning är ett försäkringskrav, inte ett lagkrav. Elektriska Nämnden administreras av Brandskyddsföreningen, och försäkringsbolag som är anslutna till nämnden skriver in kravet i sina villkor. Normalt intervall är vart tredje år, oftare vid högre risk. Besiktningsplikten omfattar inte privatbostäder.
En revisionsbesiktning kan mycket väl utgöra en del av den fortlöpande kontrollen – den är fackmässig, systematisk och dokumenterad. Men den ersätter inte innehavarens eget ansvar och egna rutiner. Mellan två revisionsbesiktningar ligger lång tid, och det är i den tiden anläggningen används, byggs om och slits.
Skillnaden mellan besiktningsformerna reder vi ut i artikeln om elbesiktning och elrevision, och tjänsten beskrivs på sidan om elrevision.
Kom igång
Om ni inte har något på plats i dag är ordningsföljden ganska självklar. Skaffa först en bild av anläggningens skick genom en besiktning, så att rutinerna byggs på verkliga förhållanden snarare än gissningar. Använd protokollet till att prioritera åtgärder och till att sätta intervall. Skriv därefter ned rutinerna, utse ansvariga och bestäm hur avvikelser hanteras.
Det svåra är sällan att komma igång. Det svåra är att hålla i det år tre och år fyra, när de akuta bristerna är åtgärdade och inget har hänt på ett tag. Det är precis då den fortlöpande kontrollen gör mest nytta.
Vill ni ha hjälp att lägga upp arbetet går det bra att kontakta oss eller boka ett besök.